23 September 2008

23 september. ännu ett datum att minnas.
men jag tappar bort dem så fort. de är för många.
de kryllar sig i huvudet och man minns ingenting mera. 
11 september.
Virginia tech.
Hitlers födelsedag. Finlands första massaker.
columbine high school.
Finlands andra massaker.

Hon vandrar runt fridfullt i en kliniskt ren korridor.
Hon skrattar med sin vän. Hon putsar bort dammet från de nya byxorna.
Hon skall på lektion. Människors ljud fyller korridorerna. Liv.
Hon går vidare. Nynnar på en sång.
Det är en vacker dag. 23 september.

Han rusar genom korridoren med hjärtat dunkandes. Genom en nerblodad korridor.
Han gråter för sin vän. Han stryker bort blodet från kinden.
Skottena ekar från hans lektionssal. Korridorerna är tomma på människor. Död.
Han hasar sig vidare. Söker en utgång.
Det är en djävulsk dag. 23 september.



Sörjer i mitt hjärta. Var är kärleken?

Kommentarer
Postat av: henka

..och man drar ner på vårdpersonalen, stänger ner diverse anstalter och intagningar, köerna till psykisk vård växer.



och tydligen, hur det nu ens är möjligt, hade ingen reagerat på att killen kanske mår dåligt, kan vara kapabel till något sådant.



ändå finns samma svaghet i mej, samma oförmåga att bry mej.



2008-09-23 @ 22:58:52
Postat av: jossan

Tänk att det får vara så. Tänk att en annan människas val ska ha makt att kunna döda någon annan. Så enkelt, bara sekunder, ändå milsvida ifrån varandra. äh jag förstår det inte! Och nu är han också död. och vad kan vi göra åt det. nu.

2008-09-25 @ 16:10:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0